Ola Johansson (C) är riksdagsledamot. Han skriver i Fastighetsnytt att
”2009 införde Alliansregeringen ett hinder mot plötsliga hyreshöjningar. Bara om hyresgästen har sagt ja till en standardhöjning kan en hyreshöjning accepteras. Ingen ska tvingas på en standardhöjning de inte vill ha”.
Nämen vad bra. Men var har du fått det ifrån? Något sådant hinder införde de ju inte.
Istället är det ju så att i princip 100 % av alla hyresgäster som säger nej till standardhöjning ”tvingas på en standardhöjning de inte vill ha”.
Det är så det ser ut i praktiken.
Enligt reglerna får en hyresvärd inte utföra standardhöjande åtgärder i en lägenhet om inte antingen
(i) hyresgästen har godkänt åtgärderna, eller
(ii) om hyresgästen säger nej, hyresnämnden lämnar tillstånd.
I praktiken är det mycket vanligt att hyresgästerna säger nej till de standardhöjande åtgärderna eftersom det kommer att leda till mycket höga hyreshöjningar.
Hyresvärden vänder sig då till hyresnämnden och ansöker om tillstånd att få genomföra åtgärderna i alla fall.
Nämnden ska enligt reglerna bifalla hyresvärdens ansökan om värden har ”ett beaktansvärt intresse av att åtgärden genomförs” och ”det inte är oskäligt mot hyresgästen att den genomförs”.
Hyresgästföreningen har undersökt praxis från hyresnämnder och Svea hovrätt under åren 2002-2010. Resultatet är entydigt, i praktiken får hyresvärden nästan alltid tillstånd att utföra de åtgärder man ansökt om.
Det hjälper inte att hyresgästerna protesterar. Hyresnämnden och hovrätten ger ändå alltid hyresvärden tillstånd.
När ombyggnaden är klar återstår att bestämma hyran för lägenheterna. Denna prövning leder som sagts tidigare till att hyreshöjningen i de flesta fall blir mycket kraftig, i flera fall upp till 50 procent högre hyra.
Praxis visar att hyresgästerna i praktiken saknar inflytande över ombyggnaden.
Det är också därför Hyresgästföreningen har krävt att hyresgästernas i samband med ombyggnad förstärks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar